Tidernas Bästa Filmer 2

Apocalypse Now Redux (2001)

Regi: Francis Ford Coppola
Manus: John Milius, Francis Ford Coppola (efter en bok av Joseph Conrad)
Producent(er): Franci Ford Coppola, Kim Aubry
I rollerna: Marolon Brando, Martin Sheen, Robert Duvall, Frederic Forrest, Laurence Fishburne, Dennis Hopper, Harrison Ford m.fl.

Jag valde den förlängda versionen (49 minuter mera material) istället för originalet för att den fördjupar karaktärerna och ger mer inblick i själva handlingen och den fyller ut historien mera. Och är helt enkelt bättre.
Apocalypse Now Redux är alltså den förlängda, ultimata versionen av Francis Ford Coppolas mästerverk Apocalypse Now. Den handlar om Kapten Benjamin Willard (Mertin Sheen i sitt livs roll) som ska söka upp en överste som har spårat ur och skapat ett eget kungadöme i djungeln. Jag vet egentligen inte vad man ska säga om den här filmen. Den är bara så fantastiskt bra. Coppola har fått ihop en fantastisk ensemble med Marlon Brando i spetsen som den galne Överste Kurtz. Alla skådespelarna gör fantastiska insatser (jag vet att jag använder det ordet en hel del men det finns inte så många andra sätt att beskriva filmen) och ger karaktärerna och känslorna ett sällan skådat liv.
Filmen är baserad på boken "Heart of Darkness" av Joseph Conrad och använder även element från Werner Herzogs film "Aguirre, the Wrath of God". Det var mycket problem under produktionen av filmen, bl.a. fick Martin Sheen en hjärtattack och Brando dök upp överviktig och man hade problem med extremt väder som förstörde ett flertal dyra inspelningsplatser. Men jag tror att alla problem bidrog till att göra filmen så bra som den blev. Skådespelarna var genuint plågade och mådde fysiskt dåligt vilket förstärker känslorna hos karaktärerna i filmen.
Den är extremt välgjord och... ja, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Se filmen helt enkelt. Ni kommer inte att bli besvikna.

God Jul

Blir nog inget mer skrivet här förrns efter jul. Så ni får nöja er med att läsa om alla de tidigare smått fantastiska inläggen på min blogg.

Så, från mig till er alla: God jul och håll käften.

Insikt

Plötsligt slår det en...

Tidernas Bästa Filmer

Jag tänkte börja med en ny "artikelserie" och rubriken kanske säger det mesta. Jag tänkte skriva lite om tidernas, enligt min högst personliga åsikt, bästa filmer helt utan inbördes rankning. Vi börjar med en film som gick på SVT igår natt.


Easy Rider (1969)

Regi: Dennis Hopper
Manus: Dennis Hopper, Peter Fonda & Terry Southern
Producent(er): Peter Fonda, William Leland Hayward, Bert Schneider
I rollerna: Dennis Hopper, Peter Fonda, Jack Nicholson, Luke Askew, Karen Black

Easy Rider är en slags roadmovie om två män som åker genom USA med Mardi Gras-karnevalen i New Orleans som mål. Under resans gång stöter de på diverse udda människor, bl.a. ett hippiekollektiv i öknen och en alkoholiserad advokat som följer med dom på resan.
Filmen blev något av ett genombrott för Nicholson och egentligen för Fonda och Hopper också. Alla tre gick vidare till långa och framgångsrika karriärer efter Easy Rider men Fonda blev något bortglömd då han inte var med i lika stora produktioner som de andra två. Fonda och Hopper gör riktigt bra prestationer som de två motorcykelåkande sökarna. Vad de söker efter är dock oklart. Söker de efter USA? Söker de efter kärlek? Söker de efter frihet? Man kan tolka in det som passar en själv bäst. Hittar de vad de söker? Se filmen och döm själva.
Filmen är ett tidsdokument över ett USA i förändring som står sig än idag och den visar tydligt krocken mellan den nya Amerika som höll på att födas i slutet av sextiotalet och det gamla Amerika som inte riktigt förstår sig på allt det nya som kommer och förändrar det som de alltid har förstått och kunnat luta sig emot.
Filmen har ett fantastiskt soundtrack med tidstypisk musik som förstärker allt som den vill säga med artister som The Band, Jimi Hendrix och Steppenwolf. Ta bara scenen där de åker på en oändlig landsväg genom öknen i solnedgången till tonerna av The Bands låt The Weight. Inget annat än fantatiskt.
Slutet är överraskande och enligt mig bland de bästa sluten av alla. Det passar in så väl i filmens anda och trots att det kommer så plötsligt och är så otippat så är det ändå inte så otippat utan summerar en hel del av känslorna och krocken i filmen. Easy Rider är en av sextiotalets allra bästa filmer och står sig fortfarande som en av de bästa filmer som har gjorts.

Festivaler 4

Nu har Metaltown också kommit med ett bandsläpp. Och med tanke på hur länge dom höll oss på halster var det inte värt det. Det enda som är någorlunda intressant är Municipal Waste och dem har jag inte ens lyssnat in mig särskilt mycket på. Ett väldigt intetsägande startfält än så länge. Volbeat liksom. Vart spelar de INTE i sommar?! Tråkigt på en sån fin festival, som alltid levererat mycket bra band tidigare år. Vi får hoppas att de lyckas bättre med nästa bandsläpp.

Festivaler 3

Det har kommit några nya bandsläpp såg jag idag.
Peace & Love släpper 15 nya artister varav The Soundtrack of Our Lives, Graveyard, Governor Andy, Promoe och Volbeat är klart intressantast.
Hultsfred har bara kommit med en nya artist, Lenka. Inget jag har hört talas om och inget som jag bryr mig om.
Även Sweden rock har kommit med en ny akt, men den är desto bättre. ZZ Top! Efter det släppet så tycker jag Sweden Rock är i klar ledning än så länge. Och vi väntar fortfarande på en headliner till Hultsfred och något bandsläpp överhuvudtaget till Metaltown.

Jag är inte bitter (faktiskt inte)

Fick inga AC/DC-biljetter idag heller. Men det beror mest på att jag inte ringde. Jag har insett att man inte kan gå på allt och att man får prioritera. Hur mycket jag än älskar AC/DC (och det är en hel del, jag är trots allt uppväxt med dem) så har jag inte råd att åka och se dom. Och jag tänker inte betala 2000:- för en andrahandsbiljett (let's face it, det är inte Kiss vi snackar om).
Men jag är rätt nöjd ändå. Jag ska åka och kolla på Metallica med brorsan i mars, lite tidigare (i januari) blir det No Fun At All (inget arenaband men likväl svinigt bra) på Sigurdsgatan i Västerås. I maj är det Kiss Expo och så blir det kanske Deep Purple på Rocklunda i sommar. Så man ska inte klaga. Och som jag skrivit om förut så snackas det om en ny Kiss-platta och turné och det smäller högre än det mesta (än allt egentligen.)

Topp-5 2

Förra veckans låtar lyder som följer:

1. Black Label Society - Fire It Up
Den gick varm i stereon hemma hos Faster Helena i helgen.

2. Boston - More Than A Feeling
Det blev mer än ett par Singstar-vändor på den här riktigt jävla grymma låten.

3. Kiss - C'Mon & Love Me
Klippet som finns med på Kiss My Ass-filmen är ett av de bästa liveframträdanden jag har sett med Kiss.

4. Metallica - All Nightmare Long
Live-klippen från Calgary och Toronto har kollats igenom mer än en gång.

5. Motörhead - Iron Fist
Lyssnade på den hemma hos min faster i helgen jag vet inte hur många gånger och taggade tillsammans med Alvin inför konserten.

Heath Ledger

Idag översköjdes jag av den där saknaden igen. Sorgligheten i att Heath Ledger är död. Det kanske låter löjligt eftersom att jag inte kände honom personligen, men jag saknar honom. Som sagt, jag kände honom inte personligen men jag kände honom genom hans filmer och karaktärerna han porträtterade. Och skådespela, det gjorde han bättre än de flesta. Jag drar mig inte för att säga att han är en av tidernas bästa skådespelare. Jag menar, han var grym i alla sina roller. Även om filmerna i övrigt lämnade mer att önska kunde man aldrig önska att Heath skulle göra en bättre insats.
Det stör mig något oerhört att vi aldrig kommer att få se Jokern komma tillbaka, för jag menar vem kommer att kunna toppa Heaths prestation i The Dark Knight? Och slutet öppnade ju så solklart för att han skulle kunna komma tillbaka om en eller två filmer och bli Batmans ärkefiende. Men det kommer vi aldrig att få se. Visst, de kan ta in någon annan skådespelare men det kommer inte hända så länge Christopher Nolan sitter vid rodret och det kommer han att göra ett bra tag med tanke på den oerhörda succéen hans två Batman-filmer har gjort.
Nu kanske det verkar som om jag hyllar Heath enkom för att han är död och för hans insats i The Dark Knight men faktum är att jag höll honom som en av mina favoriter (tillsammans med Joaquin Phoenix) ett bra tag innan hans död och har sett ett flertal av hans filmer (varför fick han inte en Oscar för Brokeback Mountain?).
För mig är och kommer han alltid att vara en av de riktigt stora skådespelarna och ja, jag saknar honom...

Festivaler 2

Bandboknigarna går vidare även om det går rätt så trögt nu (i alla fall tycker jag det, sen får ju du tycka vad du vill).
Hultsfred har inte kommit med nått vidare intressant, dom kör på i samma spår med oerhört uttjatade inhemska artister som t.ex. Anna Ternheim, Markus Krunegård och Timbak (även om jag gillar honom). Jag väntar fortfarande på en internationell headliner. Är det för mycket begärt?
Varken Sweden Rock, Arvika eller Peace & Love har kommit med något nytt av intresse. Men så här långt så delar Sweden Rock och Peace & Love ledningen baserat på förra omgången bokningar.

Och förresten, varför ska Hultan köra fyra-dagars? De har ju inte klarat av en tre-dagars de senaste åren. Är det här något konstigt försök till en revival? Inte helt smart i sådana fall. De borde istället ha fortsatt med tre-dagars och satsat på att få dit några riktiga jävla dragplåster.

X-Men Origins: Wolverine

Såg just trailern för X-Men Origins: Wolverine och det ser faktiskt jäkligt bra ut.
Filmens handling går ut på att man får se hur Wolvie blev Wolvie genom Weapon X programmet och senare ska söka hämnd. Wolverine är inte den enda mutanten i den här filmen, det dyker upp ett helt gäng bl.a. Sabretooth, Deadpool och en personlig favorit som hittils blivit exkluderad ur X-Men-filmerna: Gambit. Han har alltid varit en favorit, ända sedan jag var liten och det ska bli kul att se honom på "the big screen" även om jag är lite tveksam till valet av Taylor Kitsch som ska porträttera honom. Tiden får utvisa om han gör ett bra jobb eller inte. Hur som helst så ska det bli kul att sen filmen när den väl kommer ut.

The End Begins

Såg nyss den första, längre trailern till Terminator: Salvation och jag måste säga att det ser riktigt bra ut. Christian Bale är klockren som John Connor. Okej, ingen Arnold, men det gör faktiskt ingenting. De har ju trots allt ändrat på hela konceptet. Den här gången är det ingen som reser tillbaka i tiden för att rädda någon utan nu är det krig i framtiden mellan Skynet och de överlevande människorna.
Kommer att bli en riktigt bra film.

"I knew it. I knew it was coming.. But this is not the future my mother warned me about..."

Kolla in trailern, hög gåshuds-faktor.

Topp 5

Topp 5 avser fem låtar som har fått extra mycket speltid här hemma den senaste veckan eller vad det nu kan vara. Veckans (eller vad det nu kan vara) lista ser ut som följer:

1. Marilyn Manson - If I Was Your Vampire (Eat Me, Drink Me)
Första låten på senaste plattan Eat Me, Drink Me från 2007 har jag funnit vara ett smärre mästerverk och troligtvis en av de fem bästa låtarna de har gett ut överhuvudtaget. Bli inte förvånade om den dyker upp igen på Topp 5.

2. Black Label Society - Dirt On the Grave (Mafia)
Sista låten på bandets platta Mafia (2005) och en monumental ballad. En av de bästa balladerna som Zakk Wylde knåpat ihop.

3. Eagles of Death Metal - Cherry Cola (Death By Sexy)
Den här låten har följt med ett tag nu. Så jäkla skön och uppåt. Hade den i huvudet hela kvällen när vi var på Black&White-fest häromsistens och den sitter i än.

4. Queen - Princes of the Universe (A Kind of Magic)
Har börjat kolla på Highlander: The Series som går på sexan om dagarna och döm av min förvåning (det borde inte vara så förvånande egentligen med tanke på att Queen gjorde flertalet låtar till sountracket till filmen Highlander, men det var det i alla fall på något jävla vänster) när jag upptäcker att den här låten är seriens themesong! Underbart.

5. Down - Three Suns and One Star (III: Over the Under)
Öppningsspåret från III: Over the Under och en riktigt tung godbit. Den har verkligen fastnat, mycket tack vare refrängen. Grym låt.

Jajjemen, så ser det ut. Vi får se om någon av låtarna blir kvar tills nästa fredag. Spänningen är olidlig.

Marilyn Manson

Jag återupptäckte Marilyn Manson här i början på veckan när jag lyssnade igenom senaste plattan Eat Me, Drink Me. Den är väldigt annorlunda jämfört med de tidigare alstren i katalogen men ändå riktigt bra. Speciellt If I Was Your Vampire står ut som en höjdpunkt. Helt klart en av de fem bästa låtarna de spelat in överhuvudtaget.
Så jag har plockat fram (de har alltid varit framme, men det var ett tag sen jag lyssnade på dem) mina Manson-plattor igen och kommit på hur mycket jag faktiskt gillar deras musik. För det har jag faktiskt gjort ett bra tag, ända sedan de släppte The Dope Show-singeln runt -98.
De håller på med en ny platta också, vilket ska bli intressant att höra. Alltid kul att se i vilken musikalisk riktning de går. Nu har de även en ny gitarrist, Wes Borland (Limp Bizkit, Black Light Burns). Jag gillar hans spelstil sedan hans tid i Limp Bizkit så det ska bli kul att se vad han hittar på tillsammans med Marilyn Manson.

Festivaler

Nu har bokningarna till sommarens festivaler börjat offentliggöras. Och än så länge ser det riktigt bra ut.
Hultsfred, som utökar till fyra dagars, ligger rejält i lä då man bara offentliggjort två artister, Lars Winnerbäck (gäsp) och Maia Hirasawa. Även Arvika Festivalen har bara kommit med en bokning, Depeche Mode. En stor bokning men inget som gör mig ett dugg intresserad.
Sweden Rock Festival har offentliggjort ett förhållandevis stort antal akter med Heaven & Hell (läs: Black Sabbath), Motörhead, Uriah Heep, Hammerfall och In Flames i spetsen.
Även Peace & Love öser på med ett helt gäng bokningar där höjdpunkterna heter Turbonegro, Henry Rollins, Witchcraft, Satyricon och Timbuktu.
Det är väll ungefär de här festivalerna (i Sverige) som man (i alla fall jag) brukar välja mellan och i nuläget är Hultan och Arvika en bra jävla bit efter och Sweden Rock håller tätpositionen med Peace & Love flåsande i hälarna. Det ska onekligen bli intressant att se hur det här utvecklar sig.

Text

Mycket nöje.

In the midst of a midsummers night
In the sunset, on the grass
That is where I lay me down
Hope for something new
Something quite different from this
In the midst of a midsummers night
After the sunset, on the porch
That is where I sit
Still waiting for something new
What about tomorrow?

Filmåret som varit och det som kommer

2008 var ett riktigt fint filmår där höjdpunkten utan tvekan var The Dark Knight (kommentarer överflödiga). Men vi fick även en ny Bond-film, Quantum of Solace och ännu en superhjältefilm som kommer att yngla av sig ett gäng uppföljare (varav den första har tänkt release under 2010), Iron Man som också gav Robert Downey Jr. en välförtjänt revival.
Om vi tittar bort från överdrivet stora blockbusters hittar vi guldklimpar som The X-Files: I Want To Believe (Härligt att se Mulder och Scully igen), Hellboy II: The Golden Army (Minst lika bra som ettan), The Incredible Hulk (Norton är ALLTID bra), Star Wars: The Clone Wars (animerat klon-krig i den underbara galaxen "far, far away") och W. (Oliver Stones film om George W. Bush). Det var dock ett ganska tunnt skräckfilmsår med några klara höjdpunkter med Saw V och Diary of the Dead i spetsen. Men årets skräckfilm är i alla fall Jaume Balagueró och Paco Plazas lilla zombie-mästerverk REC.
Men det är också några fina premiärer kvar innan året är slut. Av dessa så står en ut som lite av en höjdpunkt för mig:

Punisher: War Zone
Ska bli kul att se med tanke på att ettan faktiskt var riktigt bra, vilket jag var lite skeptisk till innan jag såg den. Synd bara att Thomas Jane i titelrollen har blivit utbytt. Men vi får hoppas att Ray Stevenson gör ett bra jobb i hans ställe.

Och vad har vi att se fram emot nästa år då? Jo, en hel del faktiskt. 2009 kommer nog att kunna matcha 2008 riktigt bra faktiskt.
Några filmer som jag personligen ser fram emot en hel jävla del är:

The Watchmen
Zack Snyder (Dawn of the Dead, 300) ger sig i kast med en av tidernas bästa serier. Och av trailern och bilderna att dömma blir det riktigt bra. Vårat svenska stjärnskott Malin Åkerman dyker upp som Silk Spectre.

Friday the 13:th
En re-make på en av de riktigt klassiska skräckfilmerna. Har redan skrivit en del om den i ett tidigare inlägg så jag hänvisar dit för mer information.

Terminator: Salvation
En Terminator-film utan Arnie? Kan det vara något att ha? Ja, jag tror det. Christian Bale som en vuxen Joh Connor som krigar mot maskiner i framtiden. Det låter som att vinnande koncept för mig.

Star Trek
Lost-skaparen JJ Abrams startar upp Enterprise igen. Av vad jag har sett hittils så verkar det riktigt coolt och man får se hur Captain Kirk blev Captain Kirk etc. En reboot helt enkelt. Och Zachary Quinto ser jäkligt bra ut som Dr. Spock.

Och självklart Inglorious Basterds
Tarantinos nya blir en krigsfilm/spaghetti western om ett gäng amerikansk-judiska soldater som jagar nazister. I rollistan denna gång hittar vi bl.a. Brad Pitt, Eli Roth, Sam Jackson som berättare och något otippat Mike Myers. Tarantino har aldrig gjort något dåligt så varför skulle han börja nu?
För er som inte visste det så är det en re-make på en gammal exploitation-klassiker från 70-talet med Bo Svensson i huvudrollen

Annat att se fram emot 2009:

Transformers: Revenge of the Fallen
Michael Bay ger oss ännu mer robotar och CGI. Blir antagligen minst lika bra som ettan. Shia LaBeouf och Megan Fox repriserar sina roller från ettan.

X-Men Origins: Wolverine
Vi får veta hur Wolvie blev Wolvie. Självklart med Hugh Jackman.

The Wolfman
Benicion Del Toro och Anthony Hopkins i denna nya tagning på den klassiska historien.

Phantasmagoria: The Visions of Lewis Carroll
Marilyn Manson skräckfilms-projekt ser onekligen intressant ut. Om inte annat för att det är just han som gjort den.

Saw VI
Ja, det kommer en även nästa år. Och hittils har ju alla varit bra. Enligt vad jag har hört den näst sista dock.

The Argentine och Guerilla
Steven Soderberghs två biopics om Che Guevara med Benicio Del Toro i huvudrollen.

Ja, det är lite av vad 2009 har att bjuda på. Ser verkligen fram emot det.
Som sagt, det verkar bli ett fint filmår!

Charles Emil Rameau

Förlorade mig nyss i min gode vän Emils blogg för en stund. Han har utvandrat till England i jakten på sin livslånga dröm att bli diplomat.
Jag saknar honom. Men snart kommer han hem och då ska vi våldföra oss på samhället i allmänhet med våra mandomar i högsta hugg.

Wes Craven Collection

Nu har jag kollat igenom alla filmerna i Wes Craven-boxen och jag är hel-nöjd.

The Last House on the Left
3/5
En rätt så rå och brutal film som inte skäms för att visa upp våld och förnedring. Visar en riktgit mörk sida av det mänskliga psyket då de tre mördarna inte är några dagisfröknar. Förtjänar sin status och kultklassiker-stämpel men samtidigt har jag sett bättre skräckfilmer från samma era.

The Hills Have Eyes
3/5
Obestridlig klassiker med en oerhört cool titel. Tycker att den här var snäppet vassare än TLHOTL. Det blir en väldigt ensam stämning då familjen är strandsatta i öknen och lämnade åt vildarnas nåde. Också en rätt så rå och brutal film stundtals även om den inte kommer upp i samma sjukhet som TLHOTL.

The Hills Have Eyes 2
2/5
Inte alls lika bra som ettan. Lite av en besvikelse. Följer mallen som de flesta skräckfilmer (läs slashers) gjorde på 80-talet och får inte till alls samma stämning som ettan.

Summer of Fear
1/5
Rätt så risig film faktiskt och den klart sämst i den här boxen. Nog måste det finnas delar i Cravens katalog som är bra mycket bättre än den här? Ja, det gör det, jag vet det.

Friday the 13:th Re-Make

Hittade den första teaser-poster för re-maken av Friday the 13:th idag. Releasedatum är satt till fredagen den 13:e februari nästa år. Jag hade ingen aning om att de hade kommit så långt med den. Ser fram emot releasen då de verkar göra något annorlund gentemot andra re-makes. Den här filmen ska tydligen vara en blandning av både ettan, tvåan och trean. Kan bli intressant.

Regissör är Marcus Nispel som också regisserade re-maken av The Texas Chainsaw Massacre och producent är Michael Bay (TCM re-maken även han).

Har även kollat in den första trailern nu (som sagt, jag hade ingen aning att de hade kommit så långt med den, och för det så skäms jag lite) och det ser faktiskt riktigt bra ut. Precis som TCM re-maken så verkar det här bli en skitig och brutal film och av trailern att döma en fin-fin slasher.

Lycka 3

Nu har det kommit upp en intervju med Paul Stanley på Kissonline gjord av en medarbetare på Kissonline där Paul än en gång säger att de ska gå in i studion snart:
"It looks like we’ll be going in the studio shortly to do the first new KISS album in 10 years. It’s going to be very much a vintage, classic, ‘70s KISS album without much regard to what’s happened since then; it’s back to the roots."
Det ser onekligen ljust ut.

Inställt

Pikes spelning ikväll på Brandsta i Arboga har tråkigt nog blivit inställd på grund av brist på folk som kunde arbeta på giget och att det inte var så välorganiserat.
Men vi blev inbokade till en spelning i Januari istället och då har vi kanske hunnit få klart våran första demo som kommer att gå under namnet "Beneath Death Valley"

Imorgon bär det av till Smedjan i Köping för att kolla på Menhiir. Det är deras sista spelning innan bandet läggs ner. Sorgligt men sant. Så imorgon kommer de att vräka på med så mycket låtar och ös som möjligt. Så om ni har möjlighet, se till att ta er dit!

Lycka 2

Gene Simmons gjorde mig väldigt lycklig idag.

Som jag skrivit tidigare så har Paul Stanley sagt att Kiss överväger att spela in en ny platta. Och idag kom jag över en ny intervju med herr Simmons som bekräftar vad Paul och idel rykten har sagt:

As for his day job with KISS, Simmons confirms the veteran glam-rockers are writing songs for a new album that he expects they will record next year and release next summer. KISS singer-guitarist Paul Stanley will produce the disc. The band will follow the album's release with a limited tour.
"We'll do a handful of shows just to keep in the game (next) summer, maybe 10 (dates), some Canadian shows. I know Halifax is one, but before you get out there and start the baseball season, they hold exhibition games, that's what we're doing. 'Cause once we go out, it's going to be for a year and a half."

Ja, jag vet inte vad jag ska säga. Jag finner inga ord. I och för sig ska man inte lita på något förrns det kommer upp på Kissonline.com men nu har både Paul och Gene sagt det. Det är inte lätt att hålla förväntningarna nere. Kan det vekligen komma att hända? En ny platta med tidernas bästa band? Jag hoppas verkligen det.

Boxar

Fick hem två nya DVD-boxar idag. Dario Argento Collection och Wes Craven Collection.
Dario Argento och Wes Craven är två legendariska regissörer inom skräckfilm och i de här boxarna har man samlat valda delar ur deras karriärer, idel klassiker. Boxarna innehåller sammanlagt tolv olika filmer och en dokumentär. Lite fina filmer att kolla på i vintermörkret.

Dario Argento Collection:

Bird With the Crystal Plumage

Cat O' Nine Tails

Suspiria

Tenebre

Phenomena

The Stendhal Syndrome

Phantom of the Opera

The Wax Mask

An Eye For Horror (Dokumentär)

Wes Craven Collection:

The Hills Have Eyes

The Hills Have Eyes 2

The Last House on the Left

Summer of Fear

The Unholy Alliance Chapter III

En kortfattad recension av The Unholy Alliance Chapter III som jag bevittnade förra helgen:

Dr. Living Dead:
Dr. Living Dead hade vunnit en tävling i regi av bl.a. Close-Up Magazine och fick öppna TUA-gigen i Stockholm och Göteborg. Fullt godkänt blir betyget. Bra ös och trevlig old school-thrash i samma stil som Anthrax. Schysst gimmick med dödskallemaskerna. Minus dock för sångaren, mellansnacket (varför på engelska?) och avsaknaden av gitarrsolon.

Mastodon:
Riktigt bra spelning. Trots att de var reducerade till en trio så presterade de ett massivt gig med idel grymma låtar. Öppningen med The Wolf Is Loose var obarmhärtig. Jag kanske är lite subjektiv eftersom jag håller Mastodon som ett av mina favoritband men de gjorde verkligen bra ifrån sig den här kvällen. Inget av de efterföljande banden (förutom Slayer) kunde komma upp i den standard som Mastodon hade.
Trist dock att de bara fick lira i cirka en halvtimme.

Amon Amarth:
Har aldrig fastnat för det här bandet men de gjorde ett bra framträdande och de lirar habil dödsmetall med vikinga-tema. Kul att de tog upp L-G Petrov på scenen i en låt. Synd för sångaren dock som fick se sig bli totalt utskåpad av den gode herr L-G.

Trivium:
Ingen höjdare musikaliskt sett. Ett urvattnat försök till att vara sin generations Metallica eller något liknande är det enda jag kommer fram till när jag hör deras musik. Den är inte dålig, men intetsägande. Bra scenframträdande dock, bra publikkontakt.

Slayer:
Kvällens höjdpunkt helt klart. Slayer visar att gammal är äldst och levererar ett underbart sett med ett klockrent låtval (Disciple, South of Heaven, Ghosts of War, War Ensemble, Seasons in the Abyss för att nämna några) som rundas av med hela (!) den klassiska Reign In Blood-plattan. Det bjöds även på ett smakprov från deras kommande platta i form av låten Psycopathy Red. Den bådar onekligen gott för vad som komma skall och jag ser fram emot den nya plattan.
Jag vet inte, det finns inte så mycket att säga egentligen. En jävligt bra spelning med ett jävligt bra band. Det känns bra att äntligen ha sett dem då de är ett av mina favoritband och jag har lyckats missa dem de senaste gångerna de har besökt Sverige.
Grymt helt enkelt.

Prylstädning

Har storstädat och möblerat om bland mina hyllor och alla mina prylar. Blev rätt nöjd faktiskt.


Plockade fram alla mina plattor, 232 st. CD och LP (singlar ej inräknat). Inte helt illa.


Blev tvungen att downsizea min Star Wars-samling för att få plats med den på den lilla hyllan (alla DVD och VHS måste ju få plats också). Så jag tog bara med mina personliga favoriter. Men oroa er inte, jag har inte slängt någonting, det är "magasinerat."


Musiktidningar (i huvudsak Close-Up och Sweden Rock) på övre hyllan tillsammans med lite Kiss-memorabilia. Böcker på den undre hyllan av varierande slag, bl.a. The Dirt, Krig och Fred, Röd Drake, Stupid White Men och et gäng Bond-romaner. Där står även en av tidernas bästa serier (inbunden graphic novel, men de flesta ser det nog som en överdriven serietidning), The Watchmen som förresten filmas just i detta u av Zack Snyder (300, Dawn of the Dead). Ser ut att bli en av höjdpunkterna i 2009 års filmutbud.Böckerna fortsäter på hyllan under (syns dock inte i bild).


Diverse prylar. Bl.a. en riktigt najs vinyl-singel med Alice Cooper (He's Back från soundtracket till Friday the 13:th Part VI: Jason Lives). Najs mest för att omslaget är klockrent. Låten i sig är också helt okej.En hel del serietidningar på den bakre raden, bl.a. Spider-Man, X-Men, Superman, Daredevil och Justice League of America.


Också diverse prylar. En hel del Fantomen-tidningar (en av de stora favoriterna).

The Unholy Alliance Chapter III

Imorgon smäller det!

The Unholy Alliance Chapter III på Annexet i Stockholm. Ser verkligen fram emot det. Sitter hemma och taggar lite redan nu med Mastodons Leviathan. Blir lite skumt att åka helt själv dock, men jag har i alla fall löst det där med sovplats och man kommer ju träffa folk i kön så det blir nog najs ändå.

Kommer bli riktigt kul! Jag har ju lyckats missa Slayer varje gång de har varit här de senaste åren, men inte nu. Och Mastodon. Sicket jävla band va? Helt underbart. Dem har jag dock sett live en gång, när de öppnade för Maiden på Ullevi -05. De sopade banan med det andra förbandet, In Flames. Trivium och Amon Amarth lirar också imorrn men dem har jag inte lyssnat in mig på riktigt men det ska bli kul att se dem med. Live musik är alltid härligt. Och öppnar hela skiten gör Dr. Living Dead, ett old school-thrash-band från Svedala. Kan bli intressant. De uppträder tydligen i dödskallemasker och har en maskot i form av en galen doktor som kommer ut på scenen.

Men huvudattraktionen är helt klart Slayer och Mastodon. Så, väl mött på Annexet imorgon alla som ska dit!

Lycka

Paul Stanley, du gör mig så lycklig!

I en splitterny intervju med Geoff Barton från tidningen Classic Rock gör Paul några smått sensationella uttalanden som gjorde mig riktigt lycklig när jag läste dem.

Nästa år ska Kiss med största sannolikhet turnera både Europa och USA. Men det är inte allt. Han bekräftar även att bandet överväger att gå in i studion och spela in en helt ny Kiss-platta!!

"There might even be a new KISS album at some point. I have been ambivalent to the idea in the past but I’m much more open to it now."

Jag fick lite svårt att andas och blev helt varm i kroppen. Paul förklarar även lite närmare varför han har ändrat åsikt angående en ny platta: "Well, I thought that I'd be content for KISS to remain a heritage act, just playing our greatest hits – Detroit Rock City and all that. But the new KISS line-up with Tommy Thayer and Eric Singer is proving to be so good, so strong in spirit, it would interesting to see how we perform in the studio."

Ingen studiotid är bokad eller något sådant mer konkret, men om de går in i studion kommer det att bli ett album i stil med deras sjuttiotalsmaterial, "A classic KISS album, unmistakably."

Såhär goda nyheter har man inte fått på ett bra tag. Även om ingenting är bokat eller något så får man ändå lite hopp efter alla dessa år av "Nej, det blir ingen ny Kiss-platta".

Jag är så lycklig just nu.

Nyheter

Nu har både AC/DC och Metallica släppt biljetterna till sina spelningar i början på nästa år. Det var iochförsig att tag sedan, men jag har ju heller inte skrivit här på ett tag.
Hur som haver, jag fick inga biljetter till någon av konserterna direkt på släppet. Fy fan. Men jag ska inte gå in mer på den ilska jag känner inför svartabörs-hajar och allt ved de kallas.
Jag köpte min och brorsans Metallica-biljetter på Tradera, i andrahand (jag vet, man ska inte stödja dem, men vad fan ska man göra då?) för 1000:- stycket. AC/DC har vi kommit fram till att vi ska skippa då priserna inte har gått ner nämnvärt sedan släppet (2000:- för en ståplats) och man har tyvärr inte råd med allt.
Så, den kommande konsertskörden ser ut som följer:

The Unholy Alliance Chapter III 23/11 -08
Metallica + Machine Head + The Sword 8/3 -09

Har även börjat fundera starkt på att köpa mig en biljett till Judas Priest nu när det inte blir något AC/DC. Skulle vara bra jävla kul att se. Och de har ju med sig Megadeth och Testament också. Jaja, vi får se hur det blir.
Jag vet inte riktigt hur det här ska kunna intressera någon, men jag tänkte bara lägga fram lite kalla fakta ur mitt liv.

I övriga nyheter så ska Pike lira på Brandsta i Arboga den 28 den här månaden. Kommer bli riktigt kul och ett jävla drag. Vi ska bl.a. premiära en sprillans ny låt. Övriga band den här kvällen är Fellow Envy och Major Scandals (hahaha).
Vi har även bokat tid för inspelningen av våran första demo. 16 januari åker vi till Örebro och Studio Bombshelter där vi ska spela in tillsammans med Oscar Cedermalm från Truckfighters.

Konserter

2009 kommer att bli ett grymt konsert år.
Judas Priest intar Globen tillsammans med Megadeth och Testament i februari. Veckan efter är det AC/DCs tur. I mars kommer Metallica. Och det är bara de tre första månaderna. Det lutar åt ett sjujäkla år alltså.

Själv ska jag gå på AC/DC och Metallica.
Synd bara att det ska vara så jävla svårt att få tag i biljetter. AC/DC sålde ut Globen på 11 min. När fan blev de så här jävla stora egentligen? Men samtidigt har de ju blivit ett riktigt Svensson-band. Alla man känner och alla de känner vil ju se dem. Visst, det är grymt för bandet och för hårdrocken i stort, men för oss RIKTIGA fans då? Vi RIKTIGA fans som inte fick biljetter på släppet? Ska vi punga ut med en tusenlapp eller två för att se våra hjältar? Nej, det funkar inte.
Hoppas att man har mer tur när 'Tallica släpper biljetter på måndag.
Men i vilket fall kommer man köpa en andrahands-biljett och stå där i Globen, helt lyrisk. Så blir det alltid. För inte fan tänker jag missa AC/DC. Och verkligen inte Metallica. De är ju trots allt mitt favoritband.

Men de gigen är inte förrns nästa år. Redan i november blir det ös. Unholy Alliance på Hovet närmar sig med stormsteg. Kan inte bli annat än grymt med Slayer och Mastodon i uppställningen. De andra banden är jag väll rätt likgiltig inför men det är alltid kul att se band live.

In comes Betty Valentine from the upper hell

Jag har börjat känna en längtan. Inte mycket men en aning. Problemet är att jag inte vill känna den här längtan. Så visst, det är väll bara att ignorera det. Men när jag väl stöter på det som stoppar längtandet? Hur gör jag då? Ignorerar det? Kanske, troligtvis. Men då kanske jag samtidigt gör ett misstag, för man vet aldrig förrns man har provat.
Men det känns som att det finns en del ouppklarade affärer innan jag ger mig hän åt min längtan. Saker att prova på. Men man ska inte föröka hindra längtandet att få som den vill. Men det kommer jag nog att göra.
En lite klurig situation. Inte för att jag tror att jag kommer att stöta på det som stoppar längtandet riktigt än men man vet ju aldrig. Den dagen, den sorgen. Haha, ja, den sorgen.

MySpace-tips #3

Aah, äntligen säger säkert alla monsterdiggare därute (det ska vara musikdiggare egentligen, men jag gillar att slänga mig med klassiska uttryck). Ännu en upplaga av Alex MySpace-tips. Ja, inget knussel här inte. Varsågoda.

El Gordo.
Lite av legender här i krokarna.
Tung, ösig stoner/fuzz som är jäkligt bra helt enkelt.
http://www.myspace.com/elgordo

Descending Ivory.
Tre tjejer från Uppsala.
Spelar någon slags pop/rock som är ytterst trevlig.
Känner bara en av dom, men sen är hon riktigt skön, så hon väger upp om dom andra, mot förmodan, skulle vara idioter.
http://www.myspace.com/descendingivory

Holiday Factory.
Ösig rock/pop från Köping.
Sköna killar som gör svängig musik.
Trummisen lirade i mitt gamla band Stillborn Subject som numera är nedlagt.
Även bassisten är en god vän som även lirar gitarr i Odd Perspective som jag tipsat om tidigare.
http://www.myspace.com/holidayfactory

Det får räcka för den här gången. Mer fin musik kommer i framtiden.

Bilder

Jag har först nu upptäckt hur man gör för att lägga in bilder. Så jag firar med att bjuda på en modern klassiker i kategorin "Bilder på mig". Mycket nöje.

Tänkte anknyta till ett tidigare inlägg.
Nu har idioterna på TV4 äntligen insett sitt misstag och börjat visa Heroes en gång i veckan, på torsdagar. Bra timing också, man har ju bara missat 6 avsnitt.
Jag börjar misstänka att Jan Scherman läser min blogg... Den skallige bögen.

Seghet

En sak som jag starkt ogillar med att skriva i en blogg är att jag ofta får någon sllags skrivblockering. Jag kommer inte på nått bra, kul, intressant att skriva om.
Men eftersom jag inte bryr mig så tänkte jag lägga upp lite texter (låttexter, poesi eller vad fan du nu vill kalla det) som är antingen halvfärdiga eller klara men inte kommer till användning någonstans.

Reality is relative
It becomes what you make it
Everything is not what it seems
You're in for a surprise
If you think it's easy
Life, love, death and loss
You can't win 'em all

Skolmassakrar

Nu har det alltså hänt igen. En skolmassaker. I Finland. Andra gången det händer där inom loppet av ett år.
En sak fattar jag inte... Tidningarna skriver alltid något i stil med: "Han sköt ihjäl sin klasskamrater" eller "Han dödade sina vänner". Men det stämmer ju inte. Hade de varit hans vänner hade han ju inte dödat dem. De som begår sådana här brott är oftast ensamvargar som inte har några vänner. I flera fall är de antingen mobbade eller ses som konstiga och utanför. Det borde stå "Han sköt ihjäl sina mobbare" eller "Han döda de han hatade". Eller nått åt det hållet.
Inte för att jag på något sätt stödjer folk som går in på sin skola med ett maskingevär, eller en pistol som i det här fallet, men rätt ska vara rätt. Tidningarna skriver alltid om det så att det låter hemskare än vad det är (även om det redan från början är rätt hemskt).
Och den här klassikern då: "Hur ska vi hindra att något liknande händer här?". Tough break, det går inte att hindra. Det kommer alltid finnas någon dåre som har så mycket hat och ilska att han till slut bara mejar ner första bästa personer han får tag i. Eller planerar dådet sex år i förväg, lägger upp en video på YouTube där han varnar för vad han kommer att göra och sedan går in på sin skola och skjuter ner tio personer. Det går inte att förhindra. Det är omöjligt. Visst, man kan ju förbättra oddsen lite men inte förhindra helt. Då skulle du få skicka varenda person i landet på regelbundna psyk-utvärderingar och sedan spärra in hälften av dem. Det funkar liksom inte. Men så är det bara med den saken.
Som sagt, skolmassakrar är inget som jag stödjer och som man brukar säga: "Don't try this at home kids!"

Ilska

Jag blir så jävla förbannad.
Den där jävla Jan Scherman är ju för fan en idiot. Okej, det är säkert inte han som bestämmer när det och det programmet ska sändas, men han är ju trots allt chef på TV4.
Hur fan kan dom lägga Heroes klockan 21:00 på onsdagar? Vi repar ju för helvete då! Det är ju rätt stor mening att följa det nu, om man ändå bara kan se ett av två avsnitt i veckan. Fy fan säger jag. Varför inte köra bara ett avsnitt i veckan på torsdagar? Det hade varit mycket bättre. Det blir också mer spännande om man måste vänta en hel vecka tills nästa avsnitt.
Nej, fy fan säger jag. Jag är riktigt besviken.
Jag ska köpa hela serien på DVD när jag känner mig rik. Så kan jag plöja igenom den när jag vill. Då kan ju du visa Heroes när fan du vill, Bög-Jan Scherman.

Konspirationsteorier

Och inte vilka som helst, utan överdrivna sådana.
Tänk om förintelsen inte har ägt rum? Tänk om AIDS bara är en bluff? Det är några ganska överdrivna konspirationsteorier jag har stött på. Alla vet ju att dessa teorier inte stämmer, men tänk om de gjorde det?

Förintelsen har aldrig ägt rum. Det hela är en judisk konspiration får att de ska få mer makt i världen och ett eget land (vilket de också fick). Visst, WWII ägde rum och Tyskland styrdes av nazister men det skedde inga massmord på judar eller andra "raser". Hela den biten är fabricerad i efterhand. Det finns rester av läger, men vem säger att det var koncentrationsläger? Det kanske bara var vanliga fångläger. Alla skor som man brukar se på bilder från t.ex. Auschwitz är ditplacerade i efterhand och de vittnen som finns ljuger.

AIDS är en bluff. Det är ett påhitt av bl.a. amerikanska regeringen och dess bundsförvanter för att kunna kontrolera u-ländernas befolkning. Bilderna från t.ex. Afrika som vi får se här i västvärlden är fejkade.

Det här är bara teorier, överdrivna sådana som jag personligen inte tror på. Men tänk vad lätt det egentligen är för t.ex. USAs regering att skapa en sån här överdriven bluff. Tänk bara på filmen Wag the Dog. Där fabricerar man ett helt krig i en studio för att avleda uppmärksamheten från presidentens sex-skandal. Så varför skulle det inte gå i verkligheten? med den teknologi vi har nu?
Men skulle också kunna genomföra enklare bluffar. T.ex. gå ut och säga att ett visst land har kärnvapen, fast de inte har det, och sedan invadera det landet för att ta kontroll över oljan. Eller vänta nu... Det var ju det USA gjorde i Irak...
Ja, det går att göra i verkligheten. Fråga bara herr Bush. Han kan det där. Eller nej förresten.. Fråga någon av hans rådgivare. Eller egentligen vem som helst i Vita Huset förutom Bush. Troligtvis vet han absolut ingenting om någonting utan läser bara talen han får skrivna till sig och tänker inte mer på det. För att citera nämnda herr Bush: "Now watch this drive".
Troligtvis det ärligaste och mest medvetet politiska han någonsin sagt.

MySpace-tips #2

Först vill jag passa på att propsa lite för mitt eget nya band Pike.
Vi har dock inget inspelat än, men dock en fin sida.
Musiken skulle jag beskriva som tung, svängig hårdrock/metal.
http://www.myspace.com/pikesweden

Odd Perspective.
Stämningsfull och lite små-mysig pop med diverse utsvävningar från Kungsör.
Känner flera i bandet väl och med mitt tidigare band delade vi replokal med dom. Ett riktigt skönt gäng.
http://www.myspace.com/oddperspective

The Big Ones.
Flummig pop med rock inslag. Också från Kungsör.
Ett skönt gäng killar. Trummisen i mitt band Pike spelade tidigare trummor hos Big Ones-bassisten Erics andra band Menhiir (som jag tipsade om förra gången), så även detta gäng känner jag väl.
http://www.myspace.com/thebigonesmusic

Pasted.
Punkrock på både svenska och engelska från Arboga.
Trevliga killar som vi gigade med flera gånger med Stillborn Subject.
http://www.myspace.com/pasted

Det räcker för den här gången. Håll ögonen öppna för det kommer garanterat komma fler tips framöver.

Österrikare

Med risk för att låta rasistisk (vilket jag inte är på något sätt, det här är bara en liten observation jag gjort), men österrikare är en konstigt släkte. Man kan ju nästan drista sig till att tro att en stor del av Österrikes befolkning är sjuka i huvudet.
Jag menar, ta en titt på Österrikes största kändisar (förutom allas våran Arnie): Källarpappan Josef Fritzl (som jag skrivit om i ett tidigare inlägg), Natascha-kidnapparen Wolfgang Priklopil och Adolf Hitler (han behöver väll ingen närmare presentation).
Fritzl låste in sin dotter i källaren i 24 år och gjorde henne gravid sju gånger.
Priklopil kidnappade en flicka och höll henne fången i sitt hem i 8 år, var kär i henne och när hon till slut rymde hoppade han framför ett tåg.
Hitler stog för ett av de värsta folkmorden världen skådat.
Ja, detta talar ju för sig självt egentligen. Nu känner ju inte jag varken de här personerna eller någon anna österrikare heller för den delen utan dömer hela befolkningen baserat på tre personer. Men i alla fall.
Betänk dock återigen att jag drar alla österrikare över en kam i det här inlägget endast grundat på deras största kändisar. Och om man gjorde samma sak med Sverige skulle man kunna tro att alla i Sverige är antingen nazister (Reinfeldt), perversa musik-tjuvar (Gessle) eller homoerotiska gammelgubbar (Björn & Benny).

Källarpappan

De flesta har säkert hört talas om källarpappan Josef Fritzl. Jag med.
Mitt intryck av honom som jag fått genom det jag har läst är att han är iskall och beräknande, smart och psykiskt störd. Men det hindrar mig inte från att se det han gjorde som något av en bedrift. Inte själva grejjen att knulla med sin egen dotter och göra henne gravid ett flertal gånger, utan det faktum att han lyckades hålla det hemligt så länge som han faktiskt gjorde. Jag har hört att inte ens hans fru visste om det, men det ställer jag mig tvivlande till eftersom det låter så totalt osannolikt och för att jag inte har tagit mig för att varken bekräfta eller dementera detta. Men logiken och sunt förnuft säger mig att hon kände till det, vilket gör också psykiskt störd. Eller bara extremt underkastad sin make.
Men tänk dig själv. Du är gift. Du har en dotter. Du låser in din dotter i din källare som du har inrett som något i stil med Hitlers bunker. Du förgriper dig på din dotter ett oräkneligt antal gånger för ditt eget höga nöjes skull. Din dotter blir gravid med ditt barn, inte bara en utan sju gånger. Tre av dessa barn adopterar du och din fru som era egna. Ett dör vid späd ålder. Tre låser du in tillsammans med din vuxna dotter i källaren. Du håller dessa människor inlåsta i din källare medans du har en vanlig familj med ett socialt liv på övervåningen. Det låter hyfsat bizarrt. Men det bizarraste, och också det som måste ses som själva bedriften som jag talade om tidigare: du kommer undan med det i 24 år.
Inte för att jag ser Josef Fritzl som en hjälte eller tycker att hela den här historien är häftig eller ball på något sätt. Men att hålla allt det här hemligt i 24 år är, vare sig man vill erkänna det eller inte, en bedrift.
Bara för att ni inte ska tro att jag är sjukare än vad jag är: Josef Fritzl är en pervers och väldigt sjuk man som förtjänar dödsstraff.
Så. Det är allt jag har att säga om den här historien.

Metallica släpper ny platta snart. Så även AC/DC och Motörhead.
Jag tycker ofta att det känns lite jobbigt när ens favoritband släpper nya plattor. Tänk om man inte tycker att det är bra? Vad har dom hittat på den här gången?
Dessa tankegångar kanske inte gäller AC/DC och Motörhead som aldrig frångår sina klassiska, vinnande recept. Men det gäller i desto större grad Metallica. Dom har fått mycket skit för att det ändrat stil genom åren och blivit utskällda för diverse skivsläpp.
Och det här fortsätter att påverka när de nu är aktuella med ett nytt släpp, även om jag personligen faktiskt tycker att alla plattorna är bra. Det är bara det att de ändrat sitt sound ganska rejält från gång till gång och man undrar ju hur det kommer att låta nästa gång. Nu har ju jag iochförsig hört ett par-tre låtar från Metallicas kommande så jag har ett hum om hur den kommer att te sig men ändå. En ny platta kan ju suga. Det vet man inte förrens man har hört den. Och det är däri det jobbiga ligger. Man vill ju inte att ens favoritband ska göra en dålig platta.
Och där kommer en anna frågeställning. Kommer man att tycka att skivan är bra bara för att det är favoritbandet som gjort den? Eller kommer man att kunna vara objektiv och se (eller höra) att det faktiskt ÄR en dålig skiva? Om man fortsätter att ta Metallica som exempel så kan jag ärligt säga att jag inte tycker att något av deras album är dåligt. Visst, de har inte samma sound, men de är fortfarande bra. Load skiljer sig oerhört från The Black Album men det gör den inte dålig. Det är inte samma sorts musik längre men den sorts musik det har blivit är ändå välgjord, väl framförd och framför allt bra.

Heath Ledger

Ett lite sent påtänkt inlägg, men jag har inte varit inne på min blogg på ett bra tag. Kanske lite dystert att inleda med en minnesruna men så får det bli.
Heath Ledger har alltså dött. Det gör mig väldigt ledsen. Inte för att jag kände honom personligen eller så, men för att jag är en filmälskare och han var en oerhört, för att inte säga extremt, bra skådespelare.
I alla filmer jag har sett med honom är han helt fenomenal. Filmerna kanske inte alltid är vad man skulle kalla mästerverk, men Heath gav alltid allt och levererade fantastiska rollprestationer.
Varje gång jag ser en film med honom nu efter hans död så fylls jag av en känsla av sorgsenhet. Varför? För att det känns så onödigt. Han var de senaste tjugo årens bästa skådespelare. Tänk vilka filmiska stordåd han hade kunnat uträtta. Hade han fått levat vidare så hade han, om säg 20-30 år, räknats till de allra största. I min bok gör han redan det.
Vi får dock alla känna oss priviligierade att han hann spela in så mycket bra som han faktiskt gjorde. Och när jag ser hans filmer slås jag inte bara av en oerhörd sorgsenhet, utan också av en oerhörd njutning. För det är så det känns att se honom agera, det är en njutning.
Heath, jag saknar dig...

Disney

Det här en ganska kontroversiell åsikt. Jag hatar Disney. Eller jag hatar inte allt som Disney är eller allt som Disney har gjort. Walt Disney himself var en artistisk visionär och väldigt viktig innovatör. Och de har producerat ett par bra filmer genom åren. Det är mer dagens Disney och det som företaget har utveckalts till som jag hatar. Och bara för att klargöra så är det långfilmerna jag pratar om. Kalle Anka och de klassiska kortfilmerna är fortfarande brutalt klockrena.
De enda Disney långfilmerna jag ärligt kan säga att jag tycker är bra är Djungelboken, Snövit, Lejonkungen och Toy Story 1 & 2. Toy Story filmerna är troligtvis det allra bästa som presterats genom alla tider inom animerad film. Men efter det har det bara gått neråt för Disney. Ta bara det här att de automatiskt skriver "Disney Klassiker #blablabla" på sina nya DVD-releaser. Jag menar, vem fan betraktar Bilar som en klassiker? Allt som Disney har gjort efter Toy Story filmerna är skräp. Det är hetsigt animerat, det är ett hysteriskt tempo, det finns ingen värme, inga karaktärer som man bryr sig om och man har helt gått ifrån Walt Disneys originalkoncept. Jag tror inte ens att dagens barn som kollar på Disney filmer vet vad Disney egentligen är och vad de ursprungligen gjorde. Om man visade Snövit för en femåring av idag skule han/hon troligtvis säga "Vad fan är det här för mossigt skit?", för han/hon tror att animerad film ska vara i samma hysteriska stuk som Bilar eller The Incredibles. Han/hon förstår helt enkelt inte bättre än att totalsåga en klassiker.
Det är det som gör mig lite ledsen. Disney av idag har, tillsammans med Pixar och Dreamworks förstört det som jag tycker om med animerad film. Som sagt så är det inte bara Disney som har våldtagit den animerade filmen, utan även de här andra bolagen. Dock tycker även jag att exempelvis Shrek är trevlig och skojig. Men det beror inte på att det är en bra animerad film (okej, den är bra nimerad, men det är inte en särskil bra film). Det beror på de många populärkulturella referensera och trevliga karaktärerna. Dock så riktar sig det här troligtvis till en äldre punlik. Hur många femåringar har hört Immigrant Song till exempel?
Men på det stora hela är det här Disneys fel. Det var de som tog den animerade filmen till långfilms formatet och visade att man kan få en tecknad historia att hålla i en hel långfilm. För att sedan, i mina ögon, totalt döda hela sin egen idé. För att parafrasera en gammal Rude Kids-dänga: Disney is a bunch of motherfuckers.

Rock 'N' Roll Döden

Jag vet att det här är ett ämne som diskuterats på flera ställen under en längre tid, men jag tycker att det är värt att ta upp det en gång till. Den så kallade rock 'n' roll döden. Med det menas när alla legenderna dör och alla de "klassiska" banden lägger av. Vad återstår då?
Tänk själv, den dagen när Lemmys kropp till slut säckar ihop till följd av tre decennier av mer eller mindre konstant alkohol och drogintag. När Ozzy till slut inte pallar längre. När den outröttlige Dio inte orkar sjunga Holy Diver något mera. När Iron Maiden blir för gamla för att skutta runt på Nya Ullevi. När varken Stones eller Kiss orkar tjäna mera pengar. Ja, vad har vi kvar då? För let's face it, vilka är det som säljer mest konsertbiljetter och skivor? Jo, det är de gamla giganterna som Maiden, Kiss, Stones, Springsteen och Metallica. Och varför gör de det? Jo, det är för att de har de där klassikerna. De där odödliga låtarna som man kan höra gång på gång. Men när de här gängen inte finns längre, vad finns det som kan efterträda dem?
Inom heavy metal till exempel, vilka ska ta över tronen efter Maiden och Metallica? Jag kan inte komma på någon. Skulle Hammerfall kunna sälja ut Nya Ullevi och två Stadion om, säg, tio år? Nej. Eller inom hårdrock och metal överhuvudtaget, vilka finns det som om tio år kan sälja ut nämda arenor flera dagar i rad? Så här på rak arm, utan betänketid (och troligtvis om jag hade fått betänketid också), kan jag inte komma på ett enda.
Det finns inte heller låtar med klassikerpotential. De där låtarna som blev stora hits och sedan gick vidare till klassiker-status. Visst har det funnits några hårdrocks-hits (om man nu kan säga så) de senaste åren, men vad fan, Wait and Bleed är ju liksom ingen Enter Sandman. Och jag tror inte heller att Life Is Peachy kommer att jämföras i betydelse och klassikerstatus med, exempelvis, The Black Album.
Så vad kommer att hända när Keith trillar ner ur en kokospalm nästa gång och det inte går lika bra? Vad kommer att hända när legenderna dör ut? Det är ett evigt debaterbart ämne som jag i ärlighetens namn inte vågar spekulera vidare i. För i ärlighetens namn, vad skulle världen vara utan Seek & Destroy en fin sommarkväll på Stadion? Utan ett "We are Motörhead. We play rock 'n' roll"? Utan Mick Jaggers struttande? Ja, jag vet inte. Och jag vill inte veta heller.

Tänkte länka till några goda vänner.


Stillborn Subject.
Energisk punkrock med catchy refränger. Tänk dig en blandning av Millencolin, The Offspring och NOFX med en nypa rock så hittar du nog rätt.
http://www.myspace.com/stillbornfuckingrockers

Menhiir.
Fet, ökendammande fuzzrock från Kungsör. Fu Manchu + Danko Jones + Lite The Hellacopters och en aning stoner. Mycket goda vänner till oss i Stillborn Subject.
http://www.myspace.com/menhiir

Supercilium.
Ett oerhört trevligt gäng från Örebro. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva dem... De låter lite som allt möjligt men samtidigt helt egna. Utomordentligt bra.
http://www.myspace.com/supercilium

Cutshort.
Ännu ett Örebro-gäng. Fet och ösig hardcore. Inte min vanliga kopp med te, med Cutshort gillar jag verkligen.
http://www.myspace.com/cutshort


Det får räcka frö den här gången. Det kommer att komma fler MySpace-tips i framtida inlägg.

Festivaler

Tänkte orera lite om årets festivaler, och Hultsfed får agera exempel.
Det är ju ett ganska aktuellt ämne just nu, ja, inte lika aktuellt som i juni-augusti, men det är ju runt den här tiden alla festivaler släpper biljetter och alla stora headliners. Det är alltid intressant att följa utvecklingen och det som kan tyckas vara ett krig mellan de olika festivalerna om att få de största och bästa banden.
Personligen tänker jag inte åka på någon festival i år. I alla fall ingen tre-dagars. Eller fler dagar än det heller för den delen. Dels beror detta på att jag helt enkelt inte har pengar eller tid till det. Men också på att jag helt enkelt inte pallar med det.
Visst, det är kul att se en massa grymma band på ett och samma ställe. Det är kul att festa med kompisar. Men är det kul att riskera att kliva runt på en gigantisk leråker? Är det kul att inte kunna sova för att ens idioter till grannar inte har folkvett nog att sänka ljudet på sin brutalt stora stereo när klockan är halv sex på morgonen och man försöker sova? Och är det så jävla kul att sova i ett knappt fungerande tält där det sipprar in regnvatten? Är det verkligen det? För min del är svaret nej. Tyvärr. För visst vill jag också åka på festival. Men jag pallar inte. Jag pallar inte med alla idioter som finns på festivaler. Jag pallar inte med den överhängande risken för skitväder. Visst finns det trevligt folk också, men majoriteten är idioter utan den minsta hänsyn till andra, t.ex. ovan nämnda grannar som jag hade missnöjet att stöta på när jag besökte Hultsfredsfestivalen förra året.
Ibland kan jag dock få riktiga festival-cravings. När man ser de nya, maffiga bandsläppen t.ex. Eller dom ser i alla fall maffiga ut till en början. Men när man tittar efter lite noggrannare så ser man att det var ju bara ett eller två band som man skulle kunna tänka sig att se. Så är fallet med Hultsfred. Jag är jävligt sugen på att se Rage Against the Machine, ett av mina personliga favoritband, men jag tänker inte betala 1600:- för det. För seriöst, så jävla många band är det inte som man VERKLIGEN vill se. För min del stannar det på Rage Against the Machine, Danko Jones och.... Nej, det var visst bara dom jag verkligen vill se. Sen finns det ett gäng andra som jag kan tänka mig att kolla på, men det gör detsamma egentligen.
Nej, räddningen för mig i år heter endagsfestivaler. En festival på en dag. Inget tält. Inga idiotiska grannar. Hur bra som helst. Det är inte särskilt dyrt heller och lååångt ifrån lika mycket utfyllnadsartister. På endagsfestivalerna är det en handfull band. Dom flesta eller alla är riktigt bra. Det är bara att kolla på Where the Action Is och West Coast Riot (ja, jag nämner de jag själv ska besöka). Det är bara toppartister, och det för en billig penning. Men, och jag säger men, det är bara i år. Nästa år vill jag kanske (förhoppningsvis) åka på en tredagars igen. Men jag har kommit till slutsatsen att man, eller i alla fall jag, måste ha ett års paus mellan tredagarsfestivalerna.
Allt det här får mig att känna mig gammal. För det är bland annat såna här argument föräldrar tar upp när de vill hindra sina barn från att åka iväg på festival. Så förhoppningsvis känner jag mig lite yngre vid den här tiden nästa år.

SVEDiMF

Fick ett e-mail från SVEDiMF för ett tag sen.

Hej du! Vi vill bara tipsa om vår webbplats www.svedimf.3w.se.Vi är förbundet för den, som känner sig som en delfin i en människokropp.Känner du någon som känner så, så meddela gärna att vi finns.
Ha det så bra!

Vänlig hälsning,

Svenska delfin-i-människokropp-förbundet
www.svedimf.3w.se





Jag räknar kallt med att dom är seriösa.

Premiär

Ja, jag har hakat på hela den här bloggtrenden. Men det var bara för att jag läste Henrik Schyfferts mycket roliga, träffsäkra och ytterst välskrivna blogg. Han har alltid varit en av mina favoriter på den svenska humorscenen, och om han skriver en så magnifik och underhållande blogg, ja då måste det ju helt enkelt vara ballt att skriva blogg.
Ordet blogg har jag använt rätt mycket i det här inlägget (5 ggr) så därför ska jag undvika att använde det så mycket i fortsättningen. Det blir segt när texter upprepar ord i överkant, och speciellt ord som man antingen har hört mycket på andra ställen den senaste tiden eller helt enkelt inte tycker om att höra eller säga, kanske för att de helt enkelt inte rullar så där nehagligt på tungan som vissa ord faktiskt gör. Ordet blogg (nu blev det 6 ggr) är ett ord som faller in i båda kategorierna. Men nog om det.

Mycket nöje med att läsa min.... Ja, ni vet vad det ska stå där.