Konserter

2009 kommer att bli ett grymt konsert år.
Judas Priest intar Globen tillsammans med Megadeth och Testament i februari. Veckan efter är det AC/DCs tur. I mars kommer Metallica. Och det är bara de tre första månaderna. Det lutar åt ett sjujäkla år alltså.

Själv ska jag gå på AC/DC och Metallica.
Synd bara att det ska vara så jävla svårt att få tag i biljetter. AC/DC sålde ut Globen på 11 min. När fan blev de så här jävla stora egentligen? Men samtidigt har de ju blivit ett riktigt Svensson-band. Alla man känner och alla de känner vil ju se dem. Visst, det är grymt för bandet och för hårdrocken i stort, men för oss RIKTIGA fans då? Vi RIKTIGA fans som inte fick biljetter på släppet? Ska vi punga ut med en tusenlapp eller två för att se våra hjältar? Nej, det funkar inte.
Hoppas att man har mer tur när 'Tallica släpper biljetter på måndag.
Men i vilket fall kommer man köpa en andrahands-biljett och stå där i Globen, helt lyrisk. Så blir det alltid. För inte fan tänker jag missa AC/DC. Och verkligen inte Metallica. De är ju trots allt mitt favoritband.

Men de gigen är inte förrns nästa år. Redan i november blir det ös. Unholy Alliance på Hovet närmar sig med stormsteg. Kan inte bli annat än grymt med Slayer och Mastodon i uppställningen. De andra banden är jag väll rätt likgiltig inför men det är alltid kul att se band live.

In comes Betty Valentine from the upper hell

Jag har börjat känna en längtan. Inte mycket men en aning. Problemet är att jag inte vill känna den här längtan. Så visst, det är väll bara att ignorera det. Men när jag väl stöter på det som stoppar längtandet? Hur gör jag då? Ignorerar det? Kanske, troligtvis. Men då kanske jag samtidigt gör ett misstag, för man vet aldrig förrns man har provat.
Men det känns som att det finns en del ouppklarade affärer innan jag ger mig hän åt min längtan. Saker att prova på. Men man ska inte föröka hindra längtandet att få som den vill. Men det kommer jag nog att göra.
En lite klurig situation. Inte för att jag tror att jag kommer att stöta på det som stoppar längtandet riktigt än men man vet ju aldrig. Den dagen, den sorgen. Haha, ja, den sorgen.